Someone please kill me

Drömde en dröm inatt som jag inte hade velat drömma. En dröm som fick mig att vakna med hjärtat i halsgropen, en klump i magen och tårar i ögonen. Och jag har liksom inte riktigt lyckats skaka av mig känslan av sorg utan går runt i ett påtvingat vemod. No good.

Hade en av vinterns bästa kvällar igår. Stina och Mia var här och allt var som för. Skrattade så jag dog minst fem gånger och när de väl åkte hem stupade jag i säng, slutkörd av alla skrattanfall. Varför bor jag så långt ifrån så fina vänner?! Gah, ibland kan man bli tokig för mindre även om Stockholm bjuder på en hel del bra folk också. Men få saker kan konkurera med gamla vänner som känner mig insideout. Tack flickor små!

Idag väntar en tydligt busy dag; sola, jobba, öva, jobba, fixa inför bröllopet och som grädde på moset försöka att förstå att Fnys och Samside gifter sig, IMORGON! Galet är vad det är och det kommer bli så sanslöst roligt!

I love you (in with the arms)

Ytterligare en kväll som slutar framför datorn. Why oh why? Det är tydligt ett av mina nyårslöften att radikalt dra ner på mitt surfande så jag hinner med att leva IRL. Vilket jag förvisso gör till fullo men stunderna framför min toshiba tenderar att bli längre och längre så det är faktiskt dags för en shape-up.

Har haft en hyvens kväll med tre fina flickor runt ett köksbord. Vi har delat livets glädje och sorg och skvallrat om gamla klassisar och Nässjö-profiler. Ett såntdär bra häng som det har blivit en del av i jul.

Dock har klockan slagit tolv och melankolin kommer som vanligt smygande, pålitlig som en kär gammal vän. Och vänner är mitt ämne för kvällen. Relationer är nog det svåraste i livet, smärtsamt, skrämmande och givetvis helt fantastiskt. Nätter som denna rör sig mina tankar kring vänner som liksom bara försvann, vänner som jag alltid velat komma nära men av olika anledningar aldrig lyckats nå, vänner som jag trodde jag kännde men som visade upp främmande sidor, vänner som förändrats och vänner som kommit till. Människor jag träffat och vill bli vän med, vänner som jag beundrar, älskar och vänner jag borde visa mer vänskap. Vänner jag borde ringa och vänner som jag önskar ville ringa mig.

Vänskap är en balansakt utan dess like. En pardans på en skör tråd som kan utvecklas till en rejäl thaiboxnings-match eller livslånga band. Min önskan inför 2009 är att bli en bra vän. En vän som tar sig tid att ringa, hälsa på, skicka kort på födelsedagar och som finns där när det behövs en famn, ett drygt ironiskt skämt som ingen förstår eller galna upptåg.

Andas värme

Sitter i min säng hemma hos mor och far. Det är min barnsäng, en vit träsak med snirkliga gavlar som jag till min mors stora förtret alltid dekorerade med klistermärken. Först var det mest Bamse, blommor och gulliga änglar. Med åren fick de sedan konkurens av Hanson (Zac var klart snyggast!), Spice Girls och glittriga, lite sådär fjortistuffa stjärnor. Mina favoriter idag är djuren med rörliga ögon, ni vet sådana där mjuka lite tjockare märken med utstående plastbubblor med svarta små korn i (ögonen).

Min jul har varit fin; pepparkaksbak, familjehäng, vänner, släkt och skåneland i en salig blandning. Lata mornar med frukost på sängen och en bror som ser mig som ett praktiskt träningsredskap. Bättre än så kan det knappast bli! Tyvärr har det på vissa sätt blivit lite för bra och min kära klänning som jag jagat så till Sam&Frans brölle sitter väääääldigt tajt just nu. Men te och frukt går mycket bra att leva på och ett salladsblad då och då förgyller min diet så I shall not complain!

Ord är makt

Jag har ikväll skrivit mig någorlunda glad efter en eftermiddag som jag bara vill glömma. När jag återigen fick lära mig att det tyvärr alltid kommer regn efter solsken. Men man kan ganska kvickt jaga iväg det där regnet med tre timmar framför ett word-dokument när man får skriva brev som aldrig skickas, uppdaterar listor över saker som gör en glad, skriva ilskna böner och bara ösa galla över hela mänskligheten.

Nu börjar det bryta igenom borta i horisonten och jag tänker jaga iväg de sista molnen med lite O'boy och rester i kylen. It's time to go south baby!

Johan är tydligt dagen kompis. Missa inte hans återigen aktiva blogg där han listar årets bästa musikvideor. Jobbskadad?! http://hoppssan.blogspot.com

Boy I think that I'm in love with you

Har one of those pluggnätter. När jag dricker kopiösa mängder te och konsumerar skräpmusik för att aktivera mina trötta hjärnceller. Har dock gått över mer och mer till julmusik och mitt tidigare frosseri av kokta grönsakerna har bytts ut mot hemmagjort julgodis. Om två och en halv timme ska flickorna och jag upp och sjunga för Hannah och förhoppningsvis är jag lite klokare på Somalia-Kenya-Etiopien och deras inbördes relationer då. Jag gillar verkligen att läsa Internationella relationer och återigen slås jag av tanken hur klokt det är att plugga dagtid, att använda den tid jag faktiskt har för att plugga, den tid min skola har gett mig för att plugga. Det är smart, vettigt och sådär alldeles perfekt genomtänkt. Men jag faller visst inte så lätt för det som egentligen är alldeles uppenbart utan spenderar hellre mina nätter framför en flimrande skärm, inlindad två tjocka filtar och min "tröja jag kan töja ut så hela jag får plats tröja".

Jul, jul strålande jul, boy I think that I'm in love with you.

This is the end of klagovisorna

Jag frågade bästis häromdagen vad jag brukar klaga över när jag väl klagar. Vi kom fram till att följande var de mest frekventa ämnena:

- INDIEN: (Jag längtar ständigt och jämt efter mitt land i öster. Det är som en envis sjukdom som inte vill ge med sig utan stormar in i mitt liv titt som tätt. Och med den kommer de jobbiga frågorna. Vad gör jag egentligen i Sverige? Vad är meningen med mitt liv? Var är min plats på jorden?)

PLUGG, STRESS, SAKNAD, ENSAMHET.

Men det är himla dåligt egentligen, att klaga menar jag. Tydligt att jag behöver en ordentlig shape up när jag klagar på grejer jag egentligen styr helt och fullt över själv. Om det vore krig, svält eller miljön jag la fokus på hade det ändå varit okej på något vis. Nu har det dock bara handlat om mig, mitt liv och min framtid. Egoistisk som få.

Så this is the end of klagovisorna.

Sakta gå hem genom stan

På vägen hem från tunnelbanan bestämde jag mig för tre saker.

1) Att prioritera mer tid med mig själv, göra saker som jag vill utan att känna skuld för att jag slösar bort tid. Att med frid i hjärtat skriva dagbok, läsa, pyssla, sticka, brodera, träna yoga och sy. Saker som jag vill göra men aldrig hinner för att det alltid är så mycket annat som känns viktigare. Saker som hamnar längst ner på min "att göra lista" men som egentligen är de som faktiskt är mitt liv. Mera kvalitetstid med mig själv helt enkelt.

2) Att jag ska skriva. För att det är det bästa jag vet.

3) Att tvätta imorgon. Ty nu äro mina sista underkläders tid kommen.

Why am i wry?

Sitter och läser igenom mina tidigare blogginlägg och funderar på varför jag egentligen skriver, hur jag skriver och vad jag skriver om.

Allt började med Lunarstorm, sorgligt men sant! Jag var en ganska flitig användare och uppdaterade min profildagbok relativt frekvent, men när vännerna flydde fjortisfältet försvann själva meningen med att hänga kvar där. Efter ett tag skaffade jag således malinstalin-bloggen. Den fick en relativt kort karriär då jag aldrig varit särskilt bra på det där med kontinuitet men ändå föddes det ett litet intresse. Det lilla intresset fick dock ligga och gro till sig ett tag och sporadiska uppdateringar kom sisådär var tredje månad. Under den här tiden började jag upptäcka bloggar såsom min underbara Klaras blogg och UnderbaraClara-bloggen. Varje gång jag gick ut på nätet hade jag vissa bloggar jag alltid kollade och jag blev på riktigt jätteledsen när min favorit lades ner. Jag fascinerades av att kunna komma sånära en annan människa, utan att känna personen eller någonsin ha träffat henne fick jag dela hennes liv och tankar i bild och ord. Att sedan upptäcka vänners bloggar och kunna följa dem i deras vardag även om vi spridits ut över hela Sverige var fantastisk roligt.

Så i somras under mina kvällar på Turistbyrån, när butiken var tom, sommarnatten ljus och Facebook kändes lite för fel att surfa på under arbetstid, då tog jag tag i det. Saknaden efter Liljeholmen och romantiska sommarskildringar, second-handhyllningar och grillkvällar publicerades och yes, sedan var jag fast. Dock trivs jag förvånansvärt bra och som synes har jag lyckats att både skrapa ihop ett gäng läsare och hålla ut nästan ett halvår, good girl!

Nu på senaste tiden har jag reflekterat över vad jag egentligen skriver. Hur personlig ska jag egentligen vara och ska jag försöka hålla upp en professionell och positiv fasad med käcka inlägg på korrekt svenska? Ska jag ta hänsyn till att vem som helst kan läsa, eller ska jag skriva för mig själv och mina närmaste? I höst har min blogg varit en ventil där jag gråtit ut, klagat, bearbetat mina känslor och kanske var det dumt gjort. Men publicerat är publicerat och nu när jag mår så mycket bättre är det tydligt att bloggen har varit till stor hjälp. Språket är inte alltid helt klokish, meningsbyggnad-dygden som Anne-Marie tjatade om var eviga svenskalektion lyser med sin frånvaro och slang är lite av min bästa vän. När orden inte räcker till krävs nya ord, that's the way the story goes. Och ja, jag blandar engelska och svenska hej vilt. Lovely är mitt favoritord over all! (Underbart låter liksom inte lika rätt). Bloggen har kommit att bli min kompis, någon jag delar mitt liv med och ett sätt att kommunicera med vänner runt vår jord.

Vart jag hamnar i framtiden får således framtiden utvisa men de som känner mig vet att jag är något av en pratkvarn som talar ut om allt, vädrar åsikter och skriker ut mina känslor så jag antar att bloggen kommer fortsätta i samma spår. För att citera Salem Al-Fakir: "This is who I am".

So help me God!

OKEJ. På riktigt nu. Jag har alldeles för mycket tankar i huvudet. Klockan är alldeles för mycket och allt är bara alldeles för mycket. GAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Vem i allsindar, förutom unga fröken Malin Nilsson, kommer på den inkompetenta idén att brodera korsstygn när hon har bangat en Jonathan Johansson konsert för att vara hemma och plugga? Det finns inte.

GIV MIG STYRKA!

Her eyes is behind the drapes

Alltså på riktigt, Mew ger mig gåshud. Det är nästintill andligt och jag ryser ungefär lika mycket som när Erica sjöng "Fields of Gold" i kyrkan sista veckan på Liljet. Som jag grät då. Och idag, mitt i julstress och julklappshets på H&M Drottninggatan, så trängde Mew igenom alla skrik, skratt och stressad röster, rakt in i hjärtat. Det var stort på ett sätt jag inte kan sätta fingret på och alla minnen bara välde över mig. Mina Indienresor, Johan, vänner, Hönö, ja allt som är så starkt förknippat med bandet som regerade min iPod under nästan två år. Jag var tvungen att gå hem, ladda Spotify med alla 4 skivor och bara sitta och lyssna. Magiskt.

Spotify är förövrigt min nya bästis. Gudars skymning så bra! Hörni, ge mig lite bra låttips nu, som Kylies Wow. Den är en hit fo'sure.

Min resa var mot solen

långt bortom alla slutna rum,

Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.

Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,

Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv.

Tommy alltså. Vilken man, vilken röst! Och Py sen, hennes talang när det kommer till låtskrivande är sanslös.

Sandra sussar som vanligt på andra sidan rummet, i vår lägenhet som vi får bo kvar i! Är det inte fantastiskt så säg. Julstjärnan glimmar i fönstret och det enda som fattas är ett vintervitt Stockholm utanför fönstret. Är inte redo för sängen än, så mycket känslor och tankar som snurrar i mitt huvud. Tänker att en kopp te och en dust med dagboken borde göra susen för en ung kvinna som jag. Men först helgens bravader och tankar sammanfattade i någon slags lista.

• När man/kvinn fyllt 20 är man/kvinn alltså kvinna. Inte längre flicka eller tjej utan kvinna. Scary som tusan!
• Jag blir aldrig kär i blonda killar. Inte på riktigt. Mellanblonda kan funka men aldrig aldrig att jag har blivit knäsvag för en Emil-blond pojkslyngel. Däremot mörka, lite håriga män, gärna en bit längre och med kreativa intressen. There you got me!
• Debaser Slussen ger mig Stockholmsnattens bästa utekvällar.
• Musikaler is the shit.
• Det blir aldrig tråkigt med glitter! Inte ens på badrumsmattan, i stövlarna eller på knäckebrödsmackan.
• Jag älskar att dansa. Fantastiskt koreograferade á la Julgranen on stage eller kreativ och hett á la backstage. Min bästa move är "föder ett barn som blir världens ljus." Jag lovar.

BIG LOVE - yours forever and ever in harmony

Hallelujah!

Det kanske är för att det är jul snart, eller för att tentan gick så sanslöst bra, eller för att det är så fantastiskt roligt att vara med i "Levande sjungande julgranen". För jag liksom flödar över av glädje ikväll.

Alla sötasöta barn, mina fina danstjejer, störtsköna kören och ja alla som ger av sin tid och glädje för att tillsammans skapa en hejdundrandes julmusikal. I love it! Trots alla sena kvällar, alla nersvalda utbrott på olydiga kids, träningsvärk och trötthet så är det så sanslöst värt det och ja, det kommer vara livets vemodigaste i morgon kväll. Men innan dess väntar sista och förhoppningsvis bästa föreställningen. Så kom och titta för tusan!

Ögon som glittrar, läppar som ler

Idag är allt som en enda glädje. Vår lägenhet är varm och skön och de 2 månaderna utan fungerande element känns far away. Inga fingervantar inomhus, inga värmedynor på stolarna!
Lyckades också med konststycket att få godkänt på båda mina tentor, dock med mycket varierande resultat. Men godkänt it is och jag ser framåt med ny kämparglöd och flödande pluggspiration. Annars kretsar livet kring följande tre grundläggande element: Levande Sjungande Julgranen, min kära julmusikal i Fillan som förövrigt lyckades ganska bra på genrepet. Lägenhetssök och flytt, var, när och hur?, Plugg och Jobb, Jobb och Plugg, I need more time, yes I do.

Nu väntar OC säsong 3 på mig. Någon som känner igen mönstret? Tentaplugg it is!

When I wake up in the morning

Så är det så fasligt jobbigt att kliva upp! Som i morse, när jag hade ställt klockan på 07.30. Då hade jag ändå för ovanlighetens skull lagt mig runt elva. Visst, jag och Sandra låg och pratade en stund tills hon somnade mitt i konversationen (det finns fler som jag!) men jag somnade inte senare än halv tolv. Och ändå, i morse gick det bara inte! Antagligen beror det på att jag innerst inne vet att jag inte "måste". Inget jobb, ingen föreläsning eller tåg att passa utan bara att komma ut sängen för att hinna med min dag! Och det är så svårt! Varje morgon har jag samma problem, jag snoozar mig till sömns minst 5 ggr efter utsatt tid. Nej, jag håller med Maria där, Snooz-knappen är Djävulen själv! Jag borde köpa mig en hederlig gammal väckarklocka, ställa den på andra sidan rummet så jag ändå kommer ur mitt varma, sköna sängnäste.

Några andra bra tips på hur man kommer upp på mornarna?

En hyllning till LISTAN

Listor! Vad vore mitt liv utan alla mina listor? Jag blir nervös om jag inte har min kalender eller en anteckningsbok nära till hands, för så fort en idé eller något som ska göras dyker upp kan jag blixtsnabbt skriva ner det så jag INTE glömmer bort det. Fantastiskt bra i teorin och faktiskt även i praktiken. Mitt stressiga liv behöver tydligt en struktur och kalendern är min andra bibel. Det är också skönt att varje kväll skriva ner alla måsten på min ständiga "ToDoToday" lista jämte sängen, så jag kan släppa oros och stress-tankarna när jag ska sova.

Jag vet inte om jag är ironisk. Har tydligt en hatkärlek till mina listor. Struktur eller ständiga krav som hänger över? Har nog mer en hatkärlek till mitt liv just nu. Gaaaah! Typiskt mig att engagera mig i jordens alla aktiviteter plus skola, jobb och bostadskris. Samtidigt som jag är i en tydlig framtidsförvirring men ja, jag har ju ältat det förr och verkar ändå inte kunna hoppa ur mitt ekorrhjul. Malins klagovisor kanske borde vara bloggens namn?

Min själ mår dock bättre och bättre och det tackas för.

Stad i ljus

Eller lägenhet i ljus. Eller brand i ljus. Eller lägenhet i brand.

Var lite i riskzonen igår minst sagt. Då var lägenhet är iskall tänder vi massa ljus och ibland händer det att någon glömmer att släcka. Detta i kombination med för små ljus som rullats med toalettpapper är mindre bra. Detta i kombination med en eld- och värmerädd Malin är mycket dåligt! Var mitt uppe i ett samtal med Anders igår om att hyra hus på Hönö över konferensen då jag ser att ett av våra ljus brinner lite väl häftigt, ståendes alldeles invid trälisten på fönstret. Jag börjar frenetiskt blåsa, samtidigt som jag pratar med Anders. Efter en stund undrar han vad jag gör och först då säger jag att det brinner, får panik och ropar på Sandra. Sen lägger jag på och ja, Sandra får styra upp allt. Ingen fara egentligen men jag blir lite nervös över min reaktion!

B.t.w så måste vi/jag flytta efter nyår. Inte det roligaste i livet alls så om någon känner till något boende i Sthlm för 1-3 personer så kan ni ju hojta!

And you take my feet in your hands

Bara för att jag vet att folk läser min blogg nu så börjar jag så smått känna krav på att skriva intressanta blogginlägg sådär fyndigt och smart med spännande ordval och pigga rubriker. Men what the häck, ikväll är jag dessutom alldeles för trött.

Har haft en pluggdag i skolan som dock fick sig en rejäl paus då min vänsteröga klibbade igen och jag fick åka hem och ta ur linserna och dona. Gillar inte mina glasögon så särskilt men jag får stå ut till helgen iallafall. Stackars lilla infekterade ögat.

Hann dock med föreläsning följt av fika med Sofia följt av dansövning till Julgranen med Lena följt av donken med Johan följt av Patrik 1,5 på bio med samma Johan följt av en tripp t.o.r Gullmarsplan.

Gillade filmen skarpt. Göran är min nya idol och som den vänsterliberala kristna flicka jag är blev jag bara lycklig av en så fin kärlekshistoria. På alla vis en feel-good film och jag gillar att homosexuella för en gångs skull blir porträtterade som helt vanliga människor och inte excentriska sexgalningar. Bra skit!

Har för övrigt fått ett nytt intresse, Skriva listor till mitt eventuella bröllop somewhere in the future. Som så mycket singel man kan bli är det ett minst sagt långsiktigt planerande!

Se mig, hör mig, rör mig

Jag vet, jag är som en dålig människa och kan inte hålla vad jag skriver. Men jag trodde faktiskt inte att jag skulle få så mycket reaktioner på min paus och som den uppmärksamhetstörstande flicka jag är slickar jag i mig varje droppe och uppdaterar på stört.

Även dagen har gjort sitt till för att muntra upp mig och jag tänkte därför kvällen till ära slå på stort och förära bloggen med en ny liten lista!

Dagens ABC:

Andas Bönegruppen Clementiner Dans Engagemang Frid Grönsakssoppa Hemnet.se Inspiration Julstämning Klara-samtal Lyxfrulle Motivationsföreläsning November Organisering Public service Q Roomies Sexmedley Träningsvärk Universitetet Vänner X Yoga Z Åska Ä Ö-minnen

Och fast jag ofta längtar bort är jag kvar här ändå

I den värld som jag känner och begriper
Och fastän vintern är för lång
Och kostymen lite trång
Är det här den värld jag känner och begriper

Sitter uppkrupen i min säng, Sandra snusar lugnt i mörkret och jag ska snart joina henne och krypa in i sömnens lugna varma famn. Imorgon är jag LEDIG. Ledig, ett ord som är honung på mina läppar. Honung med turkisk youghurt och björnbär. Har haft en så sjukt stressig helg, eller ja vecka. Som följde på en redan ganska stressig vecka. Två tentor, jobb som tar för mycket tid, sömn som prioriteras bort och mat som glöms bort att ätas. Hallelujah!

Är ganska mör och känner hur en rar liten förkylning kryper på. Men jag har inga krav, inget som måste göras så ja, det går ändå an att snora och hosta lite. Det är konstigt egentligen hur kroppen anpassar sig efter ens schema. "Nehej, nu har Malin jobbresa t.o.r Jönnet, tenta på 4 timmar, två fester på samma kväll och sen övning till Sjungande Julgranen. Vi kan vänta med förkylningen tills efter det." Jag gillar min kropps förnuft, way to go!

Har trots all stress haft en hyvens helg. Det blir som alltid när jag ska trycka in livets alla saker på samma helg att jag liksom inte hinner njuta förän efteråt. Men vänner, dans, Jensens chokladmousse, rödvin, nya bekantskaper och frid i själen har ändå gjort helgen grymt bra och det är det roliga man ska fokusera på. Nu blir det Music & Lyrics, sovmorgon imorgon!

No one's gonna love you more than I do

bästaste shoppingkompisen fnys

bästaste vänner vid havet

bästaste livskamrat klara vid toooooorso

bästaste tjejerna vid torrrrrnet


bästaste fanny i fina linkan


bästaste tobi; pluggstödet nr1

bästaste nyfunna sthlms-vännen lalantha

bästaste miafia

bästaste indienvännen annacarin i juppsala

bästaste lisafisa; nu i sydafrika. saknar

bästaste galnaste renfjällsyster

bästaste sannavännen

bästaste broshan

bästaste johan. vänvänvän och kramkompis

lite bilder från min höst hittills.

Tomas ska bli pappa

I Sundsvalls tidning hittade jag och Klara nyheten: Tomas Andersson Wij ska bli pappa. OM 3 VECKOR! Men varför i allsindar känner jag mig besviken? För att han inte har sagt något TILL MIG?!? Alltså på en konsert eller så. Jag har nog inte alla hästar hemma. Men jag tycker ändå att en sån sak vill man (bör man) väl berätta? Haha. Åter till plugget. Är jag helt som jag ska?

(Faktiskt tycker jag samtidigt att det är grymt att han lyckats hålla det hemligt. Hands up för privatlivet liksom.)

Obama!

Obama vann! Det finns hopp för världen trots allt. Lovely!

För övrigt tror jag på förbön för datorer som har fått ett glas vin över sig. Så det så.

Det måste va dans dans dans

Har varit i Fillan (Finland som jag alltid tycker att min bästa Lankes säger) och övat inför "Levande sjungande julgranen". Jag och Lenin koreograferar scenen i stallet och det är så fantastiskt roligt! Änglar och herdar som shakar loss á la lätta små balettdansöser och coola hiphop-grabbz, sannerligen en fröjd för öga och hjärta! De är så duktiga och charmiga och ja, kids som dansar och verkligen går in för det. Förhoppningsvis blir det lite dans för mig med men den stora glädjen är att se våra barn sätta stegen.

För övrigt borde jag tentaplugga. Men jag bakar, städar och jobbar istället. Bra Malin, brabra!

72 kjolar

Min farmor har 72 kjolar. Jag har själv sorterat, räknat och hängt dem i färgordning, en helg i min farmors stora garderob. En garderob med farfars hemmasnickrade hyllar och krokustapeter från 50-talet.

-Ja, det var ju ett tag sen jag rensade, men man vet aldrig när det kan bli modernt igen.
-Nej men titta Malin så flott den var, den kan vi piffa till.
-Jamen titta här vad jag fyndade på second-shop!

Tydligt vem jag brås på! Farmor är kvinnan i mitt liv allagånger. Har blivit gödd med kärlek, svampstuvning, hembakad sockerkaka och vackra vackra Hälsingland. Och 3 stickade västar, några t-shirts och strumpbyxor från 1964. Bra/Tråkigt nog var Erikshjälpen och Röda Korset stängda, men farmors hus är en skattkammare av rang och det var en fest att gå igenom lådor och skåp.

Besökte även Farfars grav och jag blev än en gång så fylld av tacksamhet för min fantastiska farmor som still goes hyfsat strong, men även av sorg för min morfar & mormor och farfar som jag aldrig ens fick lära känna. Dessa tre livsöden, så nära sammanlänkade med mitt eget. Tre människor som jag har lärt känna genom svart-vita fotografier, glada leenden och spännande historier. Det ska bli en sån glädje att möta dem en gång, att lyssna på morfars rövarhistorier och farfars dragspel. Att smaka mormors kakor och få träffa alla morfars syskon, mina extra morfädrar och mormödrar som har dött ifrån mig en efter en. Himlen känns inte så läskig ändå, när allt kommer omkring. Bara som en enda stor kärleksfest!

Och tänk att min farmor har 72 kjolar, hon är i sanning helt makalös!

Att övertala Gud om sin otro.

Det är sannerligen en konst. Nu ska jag sova. För mycket tankar och för lite koncentration. Att vilja men ändå inte. Kan ni ibland känna att ni inte får plats i er själva? Att man bara vill fly ifrån sig själv och sina tankar, att man kvävs?

Jag blir alltid sån här när jag ska plugga. Vad gör jag för fel? Jag äter hela tiden och gör allt och ingenting. Sen blir jag stressad och till slut bryter jag ihop i en gråtattack över livets alla jävligheter. Det är då man ska tacka Gud säger Hannah. Alltid tacka Gud. Ikväll är jag inte så sugen. But I'll guess it's worth a try. (Fast jag är arg på Gud. Jag är arg för att Gud är anledningen till att jag är ledsen. Till att min höst är som den är och till att jag mår som jag mår. Kan man tacka och vara arg? Kan man skrika, skälla, vilja att inte tro och samtidigt tacka, be om hjälp och innerst inne alltid tro?)

Nu är det dags för duschen. Skölja ur mig själv och krypa till sängs. Sen får Gud tjyven se till att hjälpa mig med det här imorgon!

Min tro sitter som berget. Jag vet inte vad det är men jag kan inte bli av med den även om jag vill. Jag kan inte sluta tro för Gud är för verklig. Jag har till och med bett om det konstigt nog. Det är inmurat i min grund, det är en oemotsäglig sanning som mitt liv vilar på. Jag kan hata det och spotta på det men av någon anledning kan jag inte sluta tro.

To be or not to be

Laktosintolerant? Min mage har varit skev länge nog. Och jag har börjat dricka onaturligt mycket chokladmjölk. Fast å andra sidan har jag varit i indien. Och bytt ut mitt godis mot torkad frukt och nötter. Hur vet man?

Vindsvåning I Like!

Sitter i mitt lila kök as usual och försöker plugga. Har hittills spenderat dagen med att, just det: plugga! Vaknade i Årsta och Johan bjöd på frukost, jag var dock inte hungrig men väl värt att nämna att han ändå bjöd på frukost! (Detta hör alltså inte till vanligheterna :)). Efter att ha knuffats ner till ICA ( Ja vi kan omöjligt gå jämte varandra utan att slåss, sätta fälleben eller bryta av avarandras händer) sa vi tackåhej och jag åkte hemmåt. Hann plugga nästan en timme innan det var dags att kila till Bollywood för en lunchdate med några fina kursare. Planen var att fortsätta "pluggfesten" hemma hos Lydia och trot eller ej, vi fick faktiskt riktigt mycket gjort i hennes (familjs) faktastiska vindsvåning. Ska jag stanna i Stocket vill jag bo där. Eller i alla fall i något lika flott! Helt lovely planlösning och så snyggt inrett och funktionellt och med balkong och jaaa. Helt underbart fin! Köket var en dröm och inredningen var en mix av antikt och design med otippade och roliga detaljer. Takbjälkarna och tegelväggarna fanns kvar och grunden gick i vitt. Ååååh, jag vill ha min egen lya nu och bara fixa och få utlopp för alla idéer. Me tydligt like!

Efter att kännt oss så gott som klara med allt utom de långa skrivuppgifterna skiljdes våra vägar och nu sitter jag här hemma igen och försöker känna inspirationen flöda. Funderar på att testa valsång och håller på att få en sockerkick efter att ha smällt i mig en hel påse torkad frukt. Vad är det med mig och att äta när man ska plugga?

Men yes, nu ska jag försöka. En kopp te och Chris Martin borde hjälpa mig att komma i pluggform!

Dagens plus: Johan finns kvar i mitt liv. Bästis.
Dagens minus: alla element är trasiga och jag fryyyyyyser.

Long time no seen

Oj så länge sen jag skrev nu. Jag som ändå hade lyckats få upp en ganska bra rutin på det här. Men kombinationen av resor till jordens alla hörn (Malmö och Mumbai), jobb (Dagen och IKON) samt livets plugg så har jag knappt varit i närheten av vare sig dator och blogg eller haft tid för den delen.

Och till nu på fredag klockan 15.00 ska jag skriva en hemtenta samt en inlämningsupggift om terrorism och självmordsbombare eftersom jag missade ett seminarie när jag var i Indialandet.

Och efter det ska jag fara upp till Söderhamn till min kära Farmor och spendera en efterlängtad helg med henne. Bli gödd med kakor, älgstek, kärlek, visdom och min vanliga skvallerdos Se&Hör.

Och nästa lördag ska jag skriva omtenta till första delkursen eftersom jag hade bihåleinflammation när den första ägde rum. Har dock pluggat till första så det borde gå okej.

Och på fredagskvällen innan det ska jag åka ner till Jönköping för att jobba för Dagen och IKON på Delirious? konserten tillsammans med mina finaste.

Tydligt busy!

Hahahahahappy day!

Nej, jag borde i sanning plugga. Men har som en glad kväll så jag roar mig hellre med bästa Tobbe på msn, mitt te (bästabästa) och lyssnar på lovely musik. Klarar av att lyssna på "First day of my life" nu och blir bara helt glad. Kan vara att jag har en bra dag eller helt enkelt så att jag har kommit en bit på väg. Röstar för det sistnämnda!

Har fixat min vägg med, satt upp bilder, Coldplay-fjärilarna och Thomas-affischen i fin kombo med mitt och systers dagiskort. Färgglatt men jag gillart! Har även bestämmt hur våren blir, Internationella relationer II, och skrivit packlista till Indialandet. Ska bara bli klar med seminariet nu men som Verie sa, pluggnätter är oftast väldigt sköna så jag har inte bråttom.

Kvällens:

Kompis - Tobbe, min pluggkompis, msn-vän och psykolog.
Känsla - Glädje, frid och harmoni över livet som oftast ordnar sig. Och tillit till Ibsa och Eva!

Klädsel - Strumpfbyxor, fårskinnstofflor, monki-hood, bästis-tröja

Kopia - Lykke Li-knuten

Kopp - Persiskt "Earl Grey"

Kris - Kissnödig

Krig - Kalla kriget och USA-invasionen av Irak

Kampsång - "No one's gonna love you" Band of Horses

Kram - Hannah, min fina kombo

Krav - Seminarie-inlämning...

So folks. Nu ska här pluggas. Eller bytas visdomsord. Är Tobi online lutar det åt det sistnämnda!

Barn av min tid?

80-talisterna – ångest

"80-talisterna köper kravmärkt mjölk, har luffat runt i Thailand och vill köpa unisexkläder till sina barn. De får ångest vid tanke på pensionssparande och smältande glaciärer. Befinner sig i ett konstant tillstånd av beslutsvånda. Vill välja rätt partner, rätt utbildning, rätt outfit, rätt karriär, rätt diet, rätt bostadskö och rätt kontakter."

Läst i gårdagens Metro. Tydligt att jag är barn av min tid och hjälp, på onsdag är sista dagen för att välja kurser till våren. WHAT TO DO?

http://www.metro.se/se/article/2008/10/13/00/5506-57/index.xml

Att alltid vara buren

Tänk att skrivandet kan ge en sån lättnad i hjärtat. Att bara samla tankarna på en pappersbit och rensa ut alla känslor och funderingar är den bästan terapin. Har haft en deppdag i ett otroligt vackert Stockholm. Det går inte ihop sig någonstans men ja, ibland blir det för mycket och det är då jag samlar tankarna här och i dagboken. Jag vet ju själv hur jag fungerar, att min stress, oro och otrygghet gör mig missmodig och ledsen. Att jag alltid vill hinna med, vara med, inte vara ensam. Men jag jobbar på det och bearbetar känslorna när de faller på; skriver av mig, gråter ut, sparkar, biter och sväljer ner klumparna i halsen med ändlösa mängder te. Låter mig vara ledsen och ser det som naturligt när man precis lämnat ett treårigt förhållande. Men ändå, det är det svåraste jag gjort, i en kombination med att börja läsa på högskola och flytta till en stad där jag inte känner någon. Och därför brister det allt som oftast, därför bär den här bloggen lite sorgehöljen och därför måste jag återigen falla på knä inför mig själv och inse att det är okej att vara svag, ensam och en pöl av ogråtna tårar. Och där finns alltid HAN. Han som lyfter mig högre än högst och håller mig intill sitt hjärta. Han som ger mig soliga höstdagar och låter mig förundras över lövens färgprakt och vindens kalla smekningar. Han som ser vad jag behöver och tröstar mig. Han vars närhet och kärlek har varit som allra tydligast i höst.



Låt din nåd omsluta mig
Nu när jag kommer som jag är till dig
Kommer trots mina fel
Genom din nåd kan jag bli hel
Herre jag ber, låt din nåd omsluta mig

Gud vs Mammon

Skrev precis livets inlägg om Gud och Mammon. Men det fanns nog en tanke med att det försvann. Så som en liten sammanfattning och tankeställare på kvällskvisten ger jag er nu min dag.

Idag var jag och Lalantha på IKEA, köphysterins katedral och mittpunkt. Vi sprang runt och letade efter "bra-att-ha-saker" såsom galgar, vattenkaraffer och tandkräm. När vi inte lyckades hitta det vi sökte efter frågade vi någon av alla informatörer som fanns tillgängliga lite överallt och de hjälpte oss vidare till fortsatt konsumtion. Efter avslutat förvärv var vi både trötta och hungriga och med en tomhetskänsla inombords satte vi oss på IKEAbussen hem och funderade på vad vi egentligen hade köpt.

Idag var jag och Lalantha även i Filadelfiakyrkan, på LP-stiftelsens torsdagsträff. Där fick vi sitta ner i en varm glädjegemenskap och dela bön, vittnesbörd och läsarsånger. Vi fick höra människor berätta om liv i misär och missbruk, om hur de sökte hjälp utan att finna något hopp, men till slut genom utsträckta händer fann Jesus. Efter avslutat möte blev vi bjudna på kaffe och smörgås och minst två människor gav mig förbön innan vi förundrade och stärkta ända in i hjärtat satte oss på tuben hem och gladdes över det vi hade fått ta del av.

En kväll och två så sanslöst olika upplevelser. Men två saker satte sig djupt i hjärtat:
1) Skillnaden mellan konsumtionsglädjens korta, ångestladdade rus och den sanna glädjen i Gud och i de människor han förvandlar.
2) Vi kristna kan lära oss av IKEA. Även om vi inte har piffiga pikétröjor och står leende bakom varje Billybokhylla, kan vi ikläda oss Kristus och finnas där för människorna, i knarkarkvarter och flyktingförläggningar. Vi måste vara tydliga med vårt budskap om kärlek och hopp och finnas tillgängliga för dem som behöver oss.

Jag hoppas att den här kvällen gav mig mer en ett blogginlägg. Jag vill att den här kvällen ger mig mer. AMEN

Words from a preacherman...

Idag har jag gått i Lalanthas ledband. Som en liten hund minsann. Efter en 3 timmar lång föreläsning med 93 powerpointsidor och en professor som mumlar fram otydliga engelska skämt lurade min nyfunna vän med mig till IKEA där vi tillbad mammon och roade oss i sänghalmen (provlåg sängarna, dagens pappaskämt!). Bland annat hittade vi en spexig tandkrämstub som enligt annonsen kostade 19:- men som på kvittot visade sig vara 30:- dyrare. Ja se IKEA, när man inte ens kan lita på dig, vem ska man lite på då? Fick dock äntligen tag på galgar och kollektivet BJ66 är numera en vattenkaraff rikare, samt diverse burkar, växter och annat matnyttigt.

Eftersom Andreas hänger i Fillan, även då jag alltid tror han säger Finland, så övertalade han mig att följa med på LP-möte. Jag var trött som ett fä och hungrig som detsamma men efter en macka och en "Stockholms Juristdagar 10år"-tablettask var jag fit for fight. Är det föresten inte fantastiskt med såna där gratis grejer? Idag fick vi fairtrade cola o "Recidens" av Lycknis! Men för att komma till saken så gick vi på LP-mötet och det var en glädjefest med läsarsånger, vittnesbörd och bön. Gud är så grym! Brukar sällan känna sånt där enormt glädjerus men trots min trötthet var det helt sanslöst att höra om dessa människors räddning ur missbruk, misär och destruktiva relationer. Helt plötsligt får man ett nytt perspektiv på sina egna små bekymmer och framtidstankar.



Det var rejält med bön och det vilade som en fin atmosfär över salen. Alla bad för alla och en pastors ord etsade sig så fast i mitt hjärta att jag dela dem med er ikväll.



Gud vill att vi ska leva i dag. Njuta av den dag han har gett oss

Vad var det jag sa?

Nu har jag ont i magen. Och mår illa. Och är uppsvälld som en ballong. Och är inne på min 4de kopp te. Och ser ut som om jag är gravid i 7de månaden minst. I wish... Nej, nu är det i sanning slut på min självömkan och tröstätan! SHAPE UP! (AnnaSatan, I miss ya!)



www.myspace.com/quarterhorsemusic It's pure magic och såååå bra!

FOKUSERA! Varför man inte ska äta blomkål vid 22.30

12 timmar senare och inte speciellt mycket klokare. Inte alls knappt. Kan inte fokusera, inte koncentrera mig och har ingen självdisciplin. Tar små matpauser hela tiden, som nyss när jag kokade och ÅT UPP ett halvt blomkålshuvud. Ibland förstår jag inte mig själv. Och det konstigaste är, att medans jag gör sådana där konstiga saker kan jag samtidigt sitta och förebrå mig själv i tanken. "Malin, du är inte riktigt klok! Nu bara äter du utan att vara hungrig bara för att få tiden att gå. Det kommer bara sluta med att du blir trött och mår illa." Precis så tänkte jag nyss när jag åt mitt blomkålshuvud. Lika fullt åt jag upp det och struntade i mina egna förmaningar. Jag är nog lite schizo.

Var ute och gick med Tobbe innan. Han är en så hyvens karl! Och i hissen upp insåg jag en viktig sak; det är okej att vara ledsen. Det är okej att jag sörjer, för jag har förlorat det som var det viktigaste i mitt liv. Även om jag inte har förlorat Johan i sig, har mitt liv radikalt förändrats och därför mår jag som jag mår. Sen kan jag försöka skjuta undan känslorna med blomkålshuvuden och fulltecknad kalender bäst katten jag vill. Men det är ju så fullkomligt logiskt att det är därför jag inte helt orkar, att det är därför jag är ständigt trött och hängig. Jag har en sorg och jag kan antigen bearbeta den eller inte. Men jag kommer lika fullt må dåligt. Så det kanske ändå är bäst att gråta ut, att skrika, slå och sparka. Att minnas och gråta. För efter regn kommer solsken I guess och där hoppas jag att Johan finns kvar som min allra bästa vän.

En ny dag för världen

Sov länge idag, men efter en intensiv helg hemma, varav två nätter i min barnsäng på en centimetertjock skumgummimadrass behövdes det. Men ack så skönt att komma hem!

Efter ett finfint nattsamtal med min kombo Sandra och hennes John reducerades mina sovtimmar rejält då klockan ringde tidiga 04.00 i fredags. En rask promenad till Centralen fick mig dock såpass vaken att jag inte krockade med någon gatsopare och lyckades hitta rätt tåg. Efter uppvisande av biljett, kändisspotting av David Batra och Gudrun Schyman (Jonas, I'm good!) slocknade jag och sov som ett lamm tills vi anlände till städernas stad: Nässjö. Där blev jag mött av fader H-G på stationen och sedan spenderades en heldag med la familia. Trädgårdsarbete och äppelmustbryggande är harmoni och glädje i dess sanna bemärkelse och efter en hård omgång Yatzy och Fia somnade jag sött framför TV:n till kvällens inspelade omgång av Dobido. Mina föräldrar har nämligen det som sin lilla egenhet. Det passar sig liksom aldrig riktigt att sätta sig ner klockan 20.00 utan istället ligger pappa på golvet fem i åtta och lasddar vår trogna VHS. Charmigt och väldigt typiskt mina föräldrar!

Lördagen inehöll "petit-chou"-bakande, liten stadsrunda med moder, servering på pensionärsträff i kyrkan och bäst av allt: Lovely häng med mina bästa i Jönköping! Alltid så fantastiskt fint att träffa mina folkisdarlings igen och bara inse hur bra de är och vilka otroligt underbara vänner man har, även efter att Liljet är slut. Blev som bästa dagen, toppat med miljöfilm och Fjällans grymma smoothies! Ställer verkligen på ett Lilje-kollektiv till nästa höst. På Hönö kanske?! (Har dragit igång projektet "Hus-på-Hönö" inför konferensen 2009. Om någon är sugen att joina så säg till så vi vet vad unge herr Åkeflo ska leta efter.)

Söndagen flöt på med gudstjänstfirande och familjehäng. Att jag saknar min församling! Grymt härlig känsla som faktiskt förvånar mig men ja, den är ju så bra! Stannade till måndagen då söndagsångest är en känsla som gärna attackerar mig. Hade inget i skolan och den där extra kvällen gör så mycket. Särskilt med en 17-årig lillebror som vill sova i mitt rum för att han saknar mig! Måndagsmorgonen blev mys med mor och frulle med Fjällan och Lisa S på Georges. Kort men gott innan färden bar av till Hufudstaden. Spenderade 4 timmar next to mr Hiding (God, I'm good!) och sedan mötte världens bästa Lalantha upp mig och hjälpte mig med väskorna till jobbet och sedan hem efter avslutat förvärv. Gillar Dagen skarpt, bättre arbetsplats får man nog leta efter och med Lalantha vid sidan var gårdagen som en fröjd. Hamnade sedan hemma hos mig och pratade om livet till klockan 2. Ja helgen var sannerligen förnöjsam och nu väntar råplugg.

AMEN

Saknar.

Saknar saknar saknar. SAKNAR. Saknar så att hjärtat brister. Nästintill.

Det gör ont i hela mig...

I love you, ich liebe dich - SJ!

Nja, men nästan. Har spytt så mycket galla över SJ den senaste veckan så jag har helt dåligt samvete nu när jag väl har rest hem. Dels är personalen så sanslöst trevlig, även klockan 5 på morgonen. Dels blev jag bjuden på varm choklad för att det var något strul med mjölken till kaffet och jag inte ville dricka svart. Dels är sätena rena rama himmelriket och så var det kändisspotting på hög nivå. Nej bara man är flexibel och har framförhållning så finns det inget att klaga på, inte ens priserna. SJ in my heart!

Home sweet home

Ett försök till en "dagens outfit" med min webcam. Sjal från Indien och Tisha från H&Ms ekologiska vårkollektion. Ej i bild, Randiga pyjamasbralls och fårskinnstofflor. I bakgrunden ett hett ljuslila kök.

Får fortsätta med det här. Kan ju bidra till lite köpstoppinspiration!

I helgen bär det av hemmåt. Ska bli fint att återse föräldrarskapet, broder och de fina vännerna. Gick upp vid 5 i morse för att lyckas knipa en sista minuten, vilket jag även rodde i hamn. Nu är de slut mohaha! Sov sen en orolig sömn där jag drömde att jag var kär i en otroligt fin amerikan (de finns visst!) vars gospelkör besökte kyrkan hemma. Jag och Stina var i vårt esses och knep varsin snygging samtidigt som vi visst hade köpt ICA Kvantum som vi var tvugna att sköta. För att även mitt i allt vara tvugna att arrangera Vasaloppet. Ja jisses, drömmar är ganska spännande såhär i efterhand men att vakna helt sönderstressad och med brustet hjärta (min snygga amerikan åkte givetvis tillbaka...) är inget jag vill uppleva igen.

Imorgon klockan 5.20 far jag alltså söderut till mitt kära Noselake. En heldag med moder min och fader på kvällen I hope. Svampplockning, bak och trädgårdsarbete, just as I like it! Lördagen vigs åt mina Liljetforeverbästisar och jag räknar med att Renfjällan styr upp det på bästa sätt! Lovely!

Nu ska här städas, pluggas, stickas och bakas. Effektiv dag i Stocket minsann! Men jag kan inte riktigt släppa amerikanen, han var nämligen så grymt lik en viss person...

Att älska livet och vara nöjd med tillvaron.

Jag är rädd för att vara ensam. Jag är rädd för livet i största allmänhet och fyller min kalender till bristningsgränsen för jag tror att jag ska bli lycklig då. Jag är rädd för mig själv för jag tar mig inte tid att lära känna mig själv för jag är rädd för att känna mig ensam. Det låter ologiskt och jag är ologisk. Jag vet inte vad jag vill, jag har ingen ork, inspiration eller lust till någonting så därför fyller jag min tid med saker bara för att jag inte pallar tankarna o ensamheten och istället slutar det med att jag har för mycket att göra och är sönderstressad.

Att älska livet och vara nöjd med tillvaron. Det vill jag lära mig.



Gud, kan du inte bara skärpa dig?

Bonjour tristesse!

Jag har så mycket tankar i huvudet. Min hjärna är en enda ostrukturerad härva och min kalender och jag har precis haft en het dejt. Det känns som om varenda helg fram till jul är uppbokad och kvällarna fylls snabbt av fikor, jobb och BJ66-häng. Me like men mitt största problem just nu är min rastlöshet/stress över livet. Craziness. Så om någon läser (Gör någon det?) ge mig lite feedback, lite vishet och vettiga förslag.

• INDIEN: Jag tänker på Indien i snitt 100ggr om dagen. Jag ser indier överallt, jag äter indiskt, jag känner indiska vindar och dofter och blir alltid helt varm i hjärtat. Tanken på att åka tillbaka är mer än lockande, skräckinjagande men lockande. Som en kallelse? Någon med vettiga connections up the stairs som kan ge mig råd?

• SCHTAAN: Jag bor i Stockholm. Jag älskar Stockholm. Men jag är så grymt rastlös. Att läsa en kurs är ovärt till tusen när man har 3 föreläsningar á 2h i veckan och mest bara dötid dagtid. Vad ska jag hitt´på? Jag promenerar mig runt, runt i stan men jag är Malin och Malin behöver struktur. Malin behöver en aktivitet. Soppkök, hundvakt, vad som liksom. Någon med ett briljant förslag eller dötid att slå ihjäl¨tillsammans med mig?

• VÅRTID: Snart är det vår. I alla fall enligt högskoleverket. What to do? Var, när, hur? Måste söka inom 2 veckor men jag är helt tom. Att läsa en kurs är helt värdelöst och vill jag stanna här uppe? Jag saknar att skapa, att skriva, att måla. Men mest saknar jag Liljet.

• LIVSKRIS: Det är dagen innan den månatliga kvinnodagen och det hör till med livskris. Men ändå, att jag alltid blir som ett vrak dagen innan! Saknar en famn att krypa in i, trygghet på riktigt. Johan tågluffar och jag saknar honom. Han är min bästa, min bästa vän och stabilitet här i stan även om det är svårt ibland. Jag hatar SJ och har klimatångest till tusen. Köpstoppet tär, för dagar som denna vill jag tröstshoppa. Jag ägnar min tristess åt för mycket film och internet men kan inte njuta för jag anklagar samtidigt mig själv för att slösa bort mitt liv. Som sagt är det dan före dan och jag är depp.

Ska hem i helgen. Blir som det bästa. Fly från stan, stressen och tristessen. Leka i Jönk, krama mina bästa vänner, baka med mamsi. Kärlekshelg.

Coldplay, darlings, stockholmshöst, tentatom, öronont

Med 5 ord sammanfattar jag mina senaste dagar här uppe i schtaaan. Ibland så kan även jag. Om någon så önskar är det baar att scrolla ner för lite utförligare information och lite stekheta foton.

Coldplay var lovely! Bästa bästa bästa. Fick dock inte ta med mig kameran in då den har löstagbart objektiv och är större än Globen itself.




Mina bästa var uppe hos mig. Stina och Klara is the shit. Helt fantastiskt fina dagar med mat, kultur, kärlek och glädje. Hann även få en skymt av Erik och Fridet, tacktack.














Vi begav oss en sväng till Rosendal på skördefest. Jag hör tydligt hemma i naturen även om storstaden will do for know. Det var underbart på alla sätt och vis och husmodersandan föll på rejält!







Blev även ett besök på Street även om det var ganska tamt. Träffade Erik, AC och spelade Fussball. Det vore tydligt en dröm, ett eget Fussball så jag någon gång lyckas bli bättre än Johan!








Är kanonersförkylders fast det sitter mest i öron och bihålor. Hallelulija! Har huvudvärk allan och orkar inte plugga. Ser ut som det blir no tenta för mig på lördag. Thank you.

Bajen i mitt Hjärta(IF)

Var på fotboll igår. Fick se mitt älskade Hammarby lida en försmädlig förlust mot bönderna från "Kama" (Kalmar med lokaldialektalt uttal). Det var dock en fest och jag tror få lag har så trogna och stöttande supportrar som Bajen. Och sjukt kreativa när det gäller att komponera hejjaramsor! Vi lyste igenom i stora delar av andra halvlek, även i slutet av första och 2-0 målet var allt annat än rättvist. Matchen slutade 2-1 och det hade suttit fint med oavgjort men icke. Som sig bör klagar jag även lite på domaren, men faktiskt, ibland tror jag att han sov för han dömde bort hörnor för båda lagen och velade helt vad gällde inkasten. Shape up!

Men allt som allt var det grymt nice och det är en stolt Malin som bär sin nystickade Bajenhalsduk i Stockholms kyliga höstvindar-

SÖDERBRÖDER GLÖDER!

Snorunge

Då jag lever tillsammans med 2 förskollärare är det föga förvånande att jag har blivit förkyld. Är tjock i halsen och näsan och nyser mest hela tiden. Ganska skönt att vara lite småsjuk dock, i alla fall när det är en gråregnig lördag och helt legitimt att gå runt i myskläder från morgon till kväll. Johan har varit här hela kvällen och vi har pratat tågluff och degat. Sen blev det pajfest innan jag, Skanton, Frany och Tjockis landade i soffan med en... hm... intressant och säkerligen väldigt bra film: "There will be blood". Jag är tydligt en sån person som föredrar filmer när jag slipper fundera över om jag har missat storyn, eller viskande fråga Johan vad som har hänt bara för att jag tror att han fattar bättre än jag. Nej mer "Garden State" i mitt liv. Alltid filmen i mitt hjärta.

Tågluff med Stinet. Bästa sommaren

Mindre bra film.

Birger Jarlsgatan 66

Sitter i vårt lila kök med min bästis i knät. En av dom. Min allra bästa Johankompis pratar jag med på MSN. Fredrock med. Han har börjat på Ungdom Med Uppgift och är glad. Jag vilar fötterna på Sandras stol. Hon sitter och kollar på bilder på Fejjan. Fanny och Anton kärleksgnabbas och Anton pratar västgötska. Hannah sover i sitt lila rum. Mycket lila här i storstan. Borde sticka på min Bajen-halsduk. Alla dessa måsten. Men det är en lovely kväll i mitt kök. Me like Stockholm och mitt kollektiv. Anton är ett trevligt bihang.

Jag har förövrigt skapat en grupp på Fejjan nu. Min första! Stort. "Vi som valde att INTE se Kirk". Nej jag är inte bitter faktiskt. Väldigt nöjd. Hade en schysst kväll på Debban men lite kursare och drack en öl med kompis istället.

Nu ska här sovas, föreläsning imorgon. Tjarå

El Stocholmo

Sitter i soffan och tittar ut genom våra handblåsta glasrutor. Världen blir oftast lite mer spännande då, bucklig och sned. Idag är vädret dock såpass grått och jag har suttit inne hela eftermiddagen och skrivit CV, så allt är mest depp. Har inte riktigt anpassat mig till schtaan än, till livets omständigheter och att läsa på högskola. Eller Stockholms universitet gubevars.