Det är sannerligen en konst. Nu ska jag sova. För mycket tankar och för lite koncentration. Att vilja men ändå inte. Kan ni ibland känna att ni inte får plats i er själva? Att man bara vill fly ifrån sig själv och sina tankar, att man kvävs?
Jag blir alltid sån här när jag ska plugga. Vad gör jag för fel? Jag äter hela tiden och gör allt och ingenting. Sen blir jag stressad och till slut bryter jag ihop i en gråtattack över livets alla jävligheter. Det är då man ska tacka Gud säger Hannah. Alltid tacka Gud. Ikväll är jag inte så sugen. But I'll guess it's worth a try. (Fast jag är arg på Gud. Jag är arg för att Gud är anledningen till att jag är ledsen. Till att min höst är som den är och till att jag mår som jag mår. Kan man tacka och vara arg? Kan man skrika, skälla, vilja att inte tro och samtidigt tacka, be om hjälp och innerst inne alltid tro?)
Nu är det dags för duschen. Skölja ur mig själv och krypa till sängs. Sen får Gud tjyven se till att hjälpa mig med det här imorgon!
Min tro sitter som berget. Jag vet inte vad det är men jag kan inte bli av med den även om jag vill. Jag kan inte sluta tro för Gud är för verklig. Jag har till och med bett om det konstigt nog. Det är inmurat i min grund, det är en oemotsäglig sanning som mitt liv vilar på. Jag kan hata det och spotta på det men av någon anledning kan jag inte sluta tro.
Jag blir alltid sån här när jag ska plugga. Vad gör jag för fel? Jag äter hela tiden och gör allt och ingenting. Sen blir jag stressad och till slut bryter jag ihop i en gråtattack över livets alla jävligheter. Det är då man ska tacka Gud säger Hannah. Alltid tacka Gud. Ikväll är jag inte så sugen. But I'll guess it's worth a try. (Fast jag är arg på Gud. Jag är arg för att Gud är anledningen till att jag är ledsen. Till att min höst är som den är och till att jag mår som jag mår. Kan man tacka och vara arg? Kan man skrika, skälla, vilja att inte tro och samtidigt tacka, be om hjälp och innerst inne alltid tro?)
Nu är det dags för duschen. Skölja ur mig själv och krypa till sängs. Sen får Gud tjyven se till att hjälpa mig med det här imorgon!
Min tro sitter som berget. Jag vet inte vad det är men jag kan inte bli av med den även om jag vill. Jag kan inte sluta tro för Gud är för verklig. Jag har till och med bett om det konstigt nog. Det är inmurat i min grund, det är en oemotsäglig sanning som mitt liv vilar på. Jag kan hata det och spotta på det men av någon anledning kan jag inte sluta tro.
5 kommentarer:
det är ju underbart att du inte kan sluta tro malin! Nåt riktigt har du ju hittat då. o man kan tacka o vara arg. man kan tycka om även om man är arg ibland...
va ja önskar du var mig nära alltid!
puss
igen malin, du skriver det jag inte får ur mig.
ja, ja och ja! allt stämmer. saknar dig massamassa! vi måste ses snart! du fattas mig, kvinna.
Otroligt br ainlägg..bästa jag ahr läst på länge..tack!
"Jag kan hata det och spotta på det men av någon anledning kan jag inte sluta tro"
Du skriver alldeles för mycket som är alldeles för sant. I mitt liv. I mitt huvud. Där man ständigt tror att man är ensam om dessa tankar, trots att man vet att sannolikheten säger motsatsen. Och så tar du detta ur mitt liv, mitt huvud, och skriver det som ditt. Tears in my eyes.. vackert flicka. vacker smärtfylld sanning..
Skicka en kommentar