Jag är rädd för att vara ensam. Jag är rädd för livet i största allmänhet och fyller min kalender till bristningsgränsen för jag tror att jag ska bli lycklig då. Jag är rädd för mig själv för jag tar mig inte tid att lära känna mig själv för jag är rädd för att känna mig ensam. Det låter ologiskt och jag är ologisk. Jag vet inte vad jag vill, jag har ingen ork, inspiration eller lust till någonting så därför fyller jag min tid med saker bara för att jag inte pallar tankarna o ensamheten och istället slutar det med att jag har för mycket att göra och är sönderstressad.
Att älska livet och vara nöjd med tillvaron. Det vill jag lära mig.
Gud, kan du inte bara skärpa dig?
Att älska livet och vara nöjd med tillvaron. Det vill jag lära mig.
Gud, kan du inte bara skärpa dig?