That's why I love you.

Jag har skrivkramp när det kommer till Nationalism. Nu är det 5 timmar sen jag satte mig för att knåpa ihop min förbenade "Critical Review", om man bortser från gårdagens ofruktbara försök som istället ledde till storkok, kökstädning och botaniserande bland Fanny & Hannahs bortsorterade kläder. Som att jag behöver mer kläder liksom. Snacket om min överfulla garderob på Liljet går runt även i år och ja, det fanns ju en anledning till att jag och Klarie körde 6 ombyten på Melodifestivalen...

Sitter på SU och trivs med mina fina kursare. Ingen av oss arbetar särskilt effektivt så jag antar att vi inte har livets bästa inverkan på varandra. Men jag gillar hänget och känslan i biblioteket, alla studenter som sitter och nöter in ny kunskap, bildar sig och utvecklas som människor. Vi är ju Sveriges framtid gubevarsh!

Livet är väldigt fint trots allt. Har bockat av ett antal punkter på dagens lista så jag är ändå hyfsat nöjd. Mina vänner är ständigt de bästa som finns och i helgen får jag träffa familjen. Hermans Ekohandel har öppnat runt hörnet och underlättar min matpolitik och får mitt samvete och mitt miljöhjärta att slå i takt. Det finns få saker som får mig att må så bra som att gå hem från affären med tygkassar fyllda endast med ekologiskt och rättvisemärkt. Testa, det är liksom en välsignad lyckokänsla och man känner sig väldigt Jesus-lik och revolutionär!

Drops in the river

Jag gör en Vårish-spellista på Spotify. Ganska grymt att Pelle Karlsson finns med. Gamla läsarsånger gör mig alltid så glad i hjärtat!

True Colors

Stockholmsnatten glittrar i regndropparna utanför mitt fönster och bruset från trafiken sipprar in i skarvarna på mina sneda vackra fönster. Spotify bjuder på "True Colors" med Ane Brun, knappt hörbart för att inte väcka Sandra på andra sidan den lövtunna väggen. Jag är egentligen ganska hungrig, en liten varg gnäller i min mage men de 20 stegen till köket känns alldeles för tunga efter två timmars fantastisk dans på Fasching. Om bara några timmar väcks jag av polyfoniska "Run to the hills" så egentligen är sömnen mer än ett självklart val just nu...

Gårkvällen bjöd på häng av världsklass, Smeten ämnade besöka vår vackra huvudstad och jag och Vera tog hand om henne på bästa vis. Thais-soppa á la Arla och säng-häng á la Poppel. De fina flickorna sov sedan över och Malin kom ur säng först tolv i morse. En slödag med andra ord som dock bjöd på second-hand i gamla stan, semlor hos Elin, födelsedagsfest hos Flay och slutligen ett spontanbesök på Fasching. Jag och Anna-Carolina fick ett ryck och köade i nästan 2 timmar innan vi kom in på den anrika jazzklubben och kunde dansa benen av oss till gamla soulhits. Fint värre.

Tänker på två små flickor ikväll, två små flickor vars far vägrar lämna dem ifrån sig. Och ingen kan tydligen göra något. Jag tänker på en vän som är ensam och har tappat sitt sammanhang, sin trygghet. Och jag känner mig helt hjälplös. Ibland är herrens vägar outgrundliga.

Min syster är livets bästa, en kvinna av rang. Idag vände hon min dag från depp till pepp på tjugo minuter över en knagglig telefonlinje under ett tårtkalas med barnskrik i bakgrunden. Man får helt enkelt inte ha för höga krav. Tänk att det är så enkelt, men samtidigt så fruktansvärt svårt...

Sov gott ni tappra som läser mitt nattkludd. Imorgon är det vilodag, det helgar vi med pannkaksfrukost tycker jag!

När natten är alldeles för lång

herre,

du vet vad som ligger på mitt hjärta,

du ser vad som tynger min själ

du har läst alla tankar av oro,

du känner min förvirring så väl

när orden inte räcker till,

när jag inte kan fortsätta gå

när mitt inre vill brista i bitar,

finns du där att kasta sig på

och du lyfter mig upp i din famn,

du vaggar mig sakta till ro

du älskar mig fullständigt hel igen,

och fyller mitt hjärta med tro

jag stapplar framåt med min hand i din,

snubblar och tvekar igen

men genom allt finns du där för mig,

Fader, Gud och Vän

mina ord känns för tama,

min lovsång alltför svag

men din kärlek lyfter mig

bär mig varje dag

i din nåd får jag vila,

i din nåd får jag gå

i din nåd vill jag stanna,

som den minsta av dina små

Run to the hills

Det har varit lite bildtorka i bloggen på sistonde så här bjuder jag på en liten serie från mitt liv på BJ66. Mitt gamla rum som jag delade med Sandy, och mitt nuvarnade krypin.

The old one

Mitt nya place

Mitt nya place 2

This is the first day of my life

I'm glad I didn't die before I met you.

-Jag har kollat på fina bilder ikväll, bilder på finafina vänner som mina Indien-flickor, Johanen och klassen. Ständig glädje över att ha sådana pärlor i sitt liv men också frustration och ledsamhet för att jag känner att jag inte hinner med.

-Jag och mina bästa kombos har flyttat om i BJ66 idag. Jag har ett eget rum för första gången på 2 år ungefär. Som en konstig känsla men väldigt skönt. Känner inspiration och kreativitet flöda i mängd! Bilder kommer, I promise.

-Jag har en hemtenta under kontroll tror jag. Känns hur bra som helst men ändå lite småstressigt. Jag vet med mig hur jag brukar bli och IKEA lockar imorn med REA. Weio?!

-Jag har haft som en konstig dag med relationer och saker som förvirrar. Varför är inte livet så där lätt och härligt som när man var barn? Det enda man bråkade om var liksom mammas uppmärksamhet och glass. Jag vet inte om jag gillar Stockholm, jag vill hitta en meningsfull dagssyssla, jag vill känna trygghet, ja ni vet ju vad jag brukar vilja. Men särskilt idag, när min fina Klara har åkt till Malmöt och lämnat mig med för lite sömn och mol allena, då blir jag väldigt osäker.

Hey modern days!

Jag hade visioner för bloggens första inlägg 2009. Visioner om någon slags förändring av både blogg och funktion. Men jag är tydligt för trött för att ta tag i det nu. Det kommer en tenta-vecka nu ser ni så det lär bli ett överflöd på inlägg as usual och kanske blir det något revolutionerande och fräscht. We'll se we'll se.

Klarran sussar på mitt golv och jag har jobbat en timme. Tydligt att man är saknad efter en helgs frånvaro. Flydde till Åre ett par tre dagar och har precis landat hemma i storstadsstressen. Saknar fjällen och inser att tre skiddagar på ett år är minst 7 för få så om någon är sugen på en tripp norröver eller vet någon hyvens och BILLIG resa är jag på!

Annars är allt som vanligt. Malin är en förvirrad ung tös som inte vet något om något och får framtidsångest titt som tätt. Framtid, relationer och karriär är vad mina tankar kretsar kring 24/7 så därför har jag gett mig själv några budord inför 2009:

-Du skall börja träna så att du mår bättre i kropp och själ
-Du skall planera, strukturera och prioritera så att du slipper stressa
-Du ska unna dig att göra roliga saker och utveckla intressen
-Du ska ta tag i alla 1000 projekt som ligger och skräpar
-Du ska hålla dig ifrån manfolk och bara umgås med fina vänner
-Du ska bli som en positiv och harmonisk person

Lite lagom sådär tänkte jag, inte värt att sätta ribban för högt!