True Colors

Stockholmsnatten glittrar i regndropparna utanför mitt fönster och bruset från trafiken sipprar in i skarvarna på mina sneda vackra fönster. Spotify bjuder på "True Colors" med Ane Brun, knappt hörbart för att inte väcka Sandra på andra sidan den lövtunna väggen. Jag är egentligen ganska hungrig, en liten varg gnäller i min mage men de 20 stegen till köket känns alldeles för tunga efter två timmars fantastisk dans på Fasching. Om bara några timmar väcks jag av polyfoniska "Run to the hills" så egentligen är sömnen mer än ett självklart val just nu...

Gårkvällen bjöd på häng av världsklass, Smeten ämnade besöka vår vackra huvudstad och jag och Vera tog hand om henne på bästa vis. Thais-soppa á la Arla och säng-häng á la Poppel. De fina flickorna sov sedan över och Malin kom ur säng först tolv i morse. En slödag med andra ord som dock bjöd på second-hand i gamla stan, semlor hos Elin, födelsedagsfest hos Flay och slutligen ett spontanbesök på Fasching. Jag och Anna-Carolina fick ett ryck och köade i nästan 2 timmar innan vi kom in på den anrika jazzklubben och kunde dansa benen av oss till gamla soulhits. Fint värre.

Tänker på två små flickor ikväll, två små flickor vars far vägrar lämna dem ifrån sig. Och ingen kan tydligen göra något. Jag tänker på en vän som är ensam och har tappat sitt sammanhang, sin trygghet. Och jag känner mig helt hjälplös. Ibland är herrens vägar outgrundliga.

Min syster är livets bästa, en kvinna av rang. Idag vände hon min dag från depp till pepp på tjugo minuter över en knagglig telefonlinje under ett tårtkalas med barnskrik i bakgrunden. Man får helt enkelt inte ha för höga krav. Tänk att det är så enkelt, men samtidigt så fruktansvärt svårt...

Sov gott ni tappra som läser mitt nattkludd. Imorgon är det vilodag, det helgar vi med pannkaksfrukost tycker jag!