Ytterligare en kväll som slutar framför datorn. Why oh why? Det är tydligt ett av mina nyårslöften att radikalt dra ner på mitt surfande så jag hinner med att leva IRL. Vilket jag förvisso gör till fullo men stunderna framför min toshiba tenderar att bli längre och längre så det är faktiskt dags för en shape-up.
Har haft en hyvens kväll med tre fina flickor runt ett köksbord. Vi har delat livets glädje och sorg och skvallrat om gamla klassisar och Nässjö-profiler. Ett såntdär bra häng som det har blivit en del av i jul.
Dock har klockan slagit tolv och melankolin kommer som vanligt smygande, pålitlig som en kär gammal vän. Och vänner är mitt ämne för kvällen. Relationer är nog det svåraste i livet, smärtsamt, skrämmande och givetvis helt fantastiskt. Nätter som denna rör sig mina tankar kring vänner som liksom bara försvann, vänner som jag alltid velat komma nära men av olika anledningar aldrig lyckats nå, vänner som jag trodde jag kännde men som visade upp främmande sidor, vänner som förändrats och vänner som kommit till. Människor jag träffat och vill bli vän med, vänner som jag beundrar, älskar och vänner jag borde visa mer vänskap. Vänner jag borde ringa och vänner som jag önskar ville ringa mig.
Vänskap är en balansakt utan dess like. En pardans på en skör tråd som kan utvecklas till en rejäl thaiboxnings-match eller livslånga band. Min önskan inför 2009 är att bli en bra vän. En vän som tar sig tid att ringa, hälsa på, skicka kort på födelsedagar och som finns där när det behövs en famn, ett drygt ironiskt skämt som ingen förstår eller galna upptåg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag tycker att du är en bra vän. är så tacksam för dig i mitt liv. älskar dig. puss!
Skicka en kommentar