Be somebody

Ikväll insåg jag en hel massa saker om mig själv. Bland annat att jag håller på att bli vuxen mer än någonsin förr, fast på ett bra och väldigt sunt sätt (Inte för att det är osunt att bli vuxen i övrigt men ja, ni fattar.). De är ett mycket bra tillfälle att filosofera kring det med en hemtenta hängande över axeln nämligen.

Nej men faktiskt. Tidigare har jag haft ganska svårt att ta till mig kritik och alltid försökt skjuta ifrån mig det, på någon annan eller något annat eller bara på tillfälligheter. Och sen har jag blundat, hållt för öronen och förträngt allt som har med saken att göra för det har varit alldeles för jobbigt att ta till mig det. Men jag är allt annat än perfekt, jag gör misstag, sårar folk, beter mig ogenomtänkt och klantigt och då måste jag också lära mig att ta konsekvenserna av mitt handlande. Jag tror det är nyttigt att skämmas lite, man blir liksom mer mänsklig då, om man kan stå för sina fel.

Det känns bra det här, att med insikt på insikt närma mig någon form av vuxenidentitet. Att jag måste förändra mitt beteende, erkänna och jobba på mina dåliga sidor (Oh yes, there's plenty!) istället för att leva i någon slags "Så här har det alltid varit"-bubbla. Förhoppningsvis utvecklas jag som person och hittar mig själv på kuppen!


Och nej, jag förtjänar inte godkänt på min hemtenta ens men det vore onekligen trevligt med ett E!