Nu kan du få mig så lätt

Ligger kvar i sängen med ett halsont som inte är av denna värld och ögon som rinner värre än Glupafallet. (Niagara är fortfarande överlägset, tack och lov!) Var kanske lite väl lättklädd igår men bara ben kan vara mitt bästa och det är så somrigt! Jag vägrar lite tjurskalligt att inse att sommaren snart är slut, nu när den äntligen blivit så fin...

Som grädde på moset blev den här helgen top notch med Håkan på Grönan. Alltså Håkan... Om jag måste välja den artist som betytt mest i livet är valet inte särskilt svårt. Från min störtförälskelse som fjortonåring, till otalet konserter med Emma. Ett par signerade Converse som bars med stolthet tills de bokstavligt talat föll sönder, till i fredags på Grönan. Hans texter går fortfarande rakt in i hjärtat och ingen kan skriva om kärlek, tonårsångest, ungdomsförvirring och lycka som Håkan! Han sätter ord på mina känslor och varje textrad känns som om den kunde varit skriven av mig själv. Ni vet det där man brukar säga, att livet paserar revy när man är med om en olycka eller så? Precis så var det i fredags. Hela min tonårstid dansade förbi och jag kunde verkligen känna med mitt femtonåriga jag som låg olycklig på sängen och lyssnade på "Jag var bara inte gjord för dessa dar" eller dansade benen av sig till "Ramlar" och "Känn ingen sorg". Och texterna satt fortfarande kvar så nej, jag kan nog inte bara skylla min förkylning på de bara benen. Två timmars allsång och skrikande sätter nog också sina spår. Men det var så värt det och Håkan, nu kan du få mig så lätt!