Hotel Yorba

Sista dagen i Stocket och bara packningen left to do. Känns stabilt även om jag vet att det kommer bli som livets stress i slutet. Jag funkar så, always have, always will. Har precis ätit frukost med Ibsa, Sandra och Fanny, eller ja druckit en kopp te om vi nu ska vara så noga. Gjorde som dagens goda gärning vid halv fyra i morse och lät Ibsa sova över efter en fin klasskväll/natt. Hade inte hjärta att lämna en stackars liten pojke ensam på Stureplan en timme i väntan på en tvåtimmars bussfärd hem till förorten. Så hotell BJ66 till er tjänst. Det är fint ändå, att kunna ha ett så stort och öppet hem där folk alltid kan slagga. Inte som att vi har platsbrist direkt.

Måste erkänna att jag inte känner som ett inspirationsflöde idag så det här blir troligtvis bara en massa pladder om att det är fruktansvärt trist att lämna Stocket, att det regnar för tredje dagen i rad och att saknaden efter alla som är ute och far är stor. As usual. (Även om det finns vissa skillnader mellan Nicaragua, Deutschland och Vingåker.) Min sommar skrämmer mig lite och nervositet är standardkänslan i mitt liv. Jag är stirrig som tusan och inte blir det bättre av att en sommar på speed väntar runt hörnet. Har just nu bara fyra dagar i sommar som inte är spikade eller preliminärt uppbokade och jag vet inte om det är ett tecken på ett roligt liv eller bara ren och skär galenskap.

Hade som sagt en klasskväll igår, med enormt manfall. Men vi tappra, ölsugna studenter som svirade på Knast hade en förnöjsam kväll trots allt. Gillar min klass som tusan och det ska bli rasande trist att inte se dem så ofta i fortsättningen. Pappa Dan och pappa Johan har dock storslagna planer om en massa sommarhäng vilket jag hoppas blir av. Nej nu väntar packning och presentfixande. Det här kan vara som livets mest onödiga inlägg men jag behövde nog samla mina tankar i ensamhet innan jag går ut... (Vilken låt?)

Tjing tjing mina fina