"Ligger på lånad säng, lånade lakan.
Älskad vän huserar i badrummet,
klipper hår och nynnar godmodigt.
Att bara vara, tillsammans.
Lakanen är vita med struktur,
doftar nytvättat och sömn.
Nakna ben som kliar, trötta fötter.
En schlagerkväll är förbi, Norge vann.
Sex nyköpta böcker doftar av ett långt liv,
veckade blad, "Anna-Maj 1972".
Ponnyklubben, blev någon någonsin medlem?
Och hur gjorde man om böckerna att fylla i
inte räckte till?
Tankar snurrar, skratten från fredagskvällen
ringer i öronen.
Vi känner varann, bättre än vi känner oss själva?
Materialistisk, ordningsam, idealist?
Återkommande minnen från landet i öst.
Sen trängdes vi i den stora sängen.
En lång, en kort och jag.
Bara ben och rentvättade ansikten,
naturlig vänskap utan något att dölja.
Det lösta sodukot ligger på soffbordet.
Tillsammans klarar vi allt, även den svåra nivån."
Ni är mina bästa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
å vad jag älskar dig malin. å vad jag älskar er. oss. livets finaste. mina ögon är fyllda av tårar. och glädje. tack.
alltså. jag läser igen. kan inte låta bli. du har fångat känslorna så väl. tårar igen. färre nu. glädjen. men också lite sorgen över att inte kunna vara tillsammans jämt. känns vemodigt att lämna det här nu. men det är inte slut. bara början på resten av våra liv. aj lajk.
alltså. jag gråter nästan också. om ändå sverige vore lika stort som danmark. tills dess kan vi vara vissa om att stunderna då vi inte ses inte betyder ett smack när vi väl ses. halleluja.
Skicka en kommentar