Misslyckad körkonsert blev fint vänhäng på Beteltak. Nu värms iskalla fötter med vetekudde och en sorgsen själ fröjdar sig i ett hav av minnen. Håret borde tvättas, en vecka sen sist, eller två? Imorgon väntar skola, kraven har byggt en mur kring min vilja och jag får svälja solskens längtan och undergivet möta min överman. EU-valsdebatt blir ett välkommet avbrott, den som inte röstar är en liten lort. Sill och potatis till middag, kylskåpet gapar lika tomt som plånboken men "Jesus ägde ingenting".
Jag har börjat tro på mig själv, ensam är stark i goda vänners lag. Vänner is the shit so to say och familjen är mitt livselexir. Dagboken är bannlyst, tankarna snurrar för fort i dess närhet. Jag värjer mig från orden som biter sig fast och förvirrar. Jag vet inte vad jag vill, men jag måste klara det själv, klara mig själv. Jag behöver ingen ny trygghet, jag behöver tryggheten i mig själv. Att det ska vara så svårt att växa upp. Våren gör mig yr av känslor. Jag bävar inför fredag, kommer varken kunna hålla tårar eller toner. Men min sång är från hjärtat, nu som då.
"Jag vill vara här, i ditt ansiktes ljus. Låt mig präglas och bli en bild av dig"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Malin, jag tänker på dig!!
du är en liten men stark stråle som bryter mörker.
så fint att det finns en som känner oss så väl. som styrker och leder steg för steg.
och att vi har varandra så vi kan hålla oss över ytan.
du är ju så bra som du är min vän. i dig själv. fortsätt så, känn det själv!
Skicka en kommentar