Idag har jag fått höra att jag pratar Nässjödialekt, Västerförorts-stockholmska och Göteborgska. Om vi lägger till tidigare kvalificerade benämningar såsom "SmålandsStockholmska" (Anna-Sara I love you!), "Någonting åt Örebrohållet", Jönköpingsdialekt och Dalmål kan vi ana att jag antingen är något schizofren eller att folk har börjat överskatta sina dialektkunskaper rätt grovt. Dialekter är ju ganska hippt så att säga, tack Fredrik Lindström, men ja, känns det inte lite uttjatat? Och att var och varannan människa ser sig som ett musikaliskt underbarn för att de kan "prata kulturskånska" är ganska skrattretande kan jag tycka.
Dock är jag den första att lägga huvudet på giljotinen när det kommer till just skånska, det ar ju såo roulitt! Och Joels värmländska är humor på riktigt, så ja, jag är ganska ambivalent i frågan trots allt. Vad tycker ni att jag pratar för dialekt? När det gäller Nässjödialekt och Jönköpingsdito så kan ni höra lysande exempel här och här. Patriotist javisst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
man får ju nån slags hemmakänsla av de där klippen helt klart..liv och dregen är ju för härliga
jag tycker mest att du pratar nässjö/jkpg dialekt.som dregen.
puss
haha. liiiiv, jag dör! sjukt kul. dialekten din får jag nog klura lite på men jag ser fram emot att utförska malmöts dialektkompott om en vecka tillsammans med dig min sköna. dock mkt som ska hända innan dess... may god be with me. vad händer på valborg? och ska vi åka samma tåg ner till söderns land?
puss ljuvafina. gonatt.
Skicka en kommentar