Har suttit instängd på mitt flickrum ett par dagar nu och arbetat frenetiskt med diverse trycksaker till det stundande bröllopet. Då det mesta av mitt bohag är medflyttat till hufvudstaden och internätet endast funkar nere i datorrummet blir mina pauser rena upptäcksfärderna i gamla, glömda och gömda minnen. Till tonerna av nyupptäckta iTunes har jag läst gamla dagböcker, sorterat mina klistermärken och förundrats över all "skit" jag bevisligen har tyckt varit värd att spara. Det är gulligt trots allt och jag önskar att jag hade kunnat träffa mig själv som den busiga, envisa 5-åringen, den 8-åriga läslusen eller 13-åringen som livskrisade och gömde barbiedockorna under sängen.
När jag ser tillbaka inser jag att förvirring och velighet tydligt har varit den rödaste tråden i min livsväv och vid en ålder av 23 sitter jag givetvis med en höst lika oviss som om Djurgården håller sig kvar över sträcket. På ett sätt är det skönt, på ett sätt väldigt, väldigt frustrerande. Så därför passar det sig alldeles ypperligt att krypa upp i min vita, svarvade barnsäng, med tidernas absolut bästa album ur högtalarna och drömma mig bort till en bus på väg till Goa, natten då jag upptäckte Mew och blev kär i Indien. För kanske ändå, är det där mina svar finns.
Det finns knappt ord för hur bra det är.
2 kommentarer:
Okej... men vilket bra boende ni fick! Sthlms-livet känns ok men grymt segt att gå arbetslös... så känner du nån som vill anställa en sjukt bra socionom är det bara att säga till!:) Du pluggar va?
(Sjukt) bra skiva
Skicka en kommentar