Sitter i le bibliotheque och läser om "Geopolitics". Den här veckan har jag varit en sjukt effektiv student och med tanke på helgens galej så kan det behövas. Lär bli allt annat än plugg är jag rädd. Eller rädd och rädd, förhoppningsvis blir det allt annat än plugg!
Har lämnat min dagbok hemma idag, hade med den igår och ägnade lite för lång tid åt att analysera mitt liv och min framtid. Vera bara skrattade åt mig och fick mig även att inse att den skulle, ve och fasa, kunna försvinna/glömmas här vilket skulle vara som jordens undergång. Minst. Jag blir mörkrädd bara av att tänka tanken på att någon skulle kunna läsa min dagbok. Bloggen är fine and dandy, här vet jag ju att det jag skriver blir läst, det är liksom syftet. Men min dagbok som är min ventil, min klagomur, min terapeut, min bästa vän, tjena jag skulle inte överleva det en sekund.
Satt annars och tänkte på hur mycket jag formats av människor jag umgåtts med. Hade jag varit kristen om jag inte vuxit upp i en kristen familj? Hade jag brytt mig om miljö, föräldrarledighet och lyssnat på Loney Dear om jag inte hade träffat Klara? Och mina tjejer, hur tusan hade jag varit om jag inte hade umgåtts med Stina and the gang under hela min ungdomstid?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kloka taknar. du är en ventil som fungerar som en fläkt på mig. jag vaknar till liv igen.
jag insåg under tonåren att en dagbok inte kan fungera som privat för mig. på grund av att för det första läste mina vänner den och jag läste deras, min familj har någon gång snokat ( fruktansvärt!) och för det tredje så skulle jag, just som du, bli helt devistated om någon läste mina djupaste, varma, kalla, svarta, mörka och ljusa innersta tankar..
Skicka en kommentar