Start spreading the news, I'm leaving today...

Jag har en känsla av att jag slösar bort mitt liv framför datorn/med att oroa mig/städa/fixa/vänta/stressa/sova för länge varje natt och ja med totalt onödiga saker. Jag vet inte varför men jag får liksom inget gjort, jag går runt och nojjar och tänker på allt och inget och kämpar ständigt för att skjuta undan känslan av ensamhet. Som ikväll, efter en halvdag i skolan och några timmar på Tvålpalatset med Avli, fullt upp med andra ord, en dag att vara nöjd med. Så kommer jag hem och försöker genast hitta något att göra, någon att hänga med istället för att ta vara på tiden och göra allt jag alltid vill göra som att sy, titta på OC, skriva dagbok, dricka te och läsa. För det går liksom inte att vara ensam. Jag vet inte om jag har blivit skadad efter ett år på folkis, ett halvår i Indien och tjugoett år hemma hos mor och far men jag blir genomledsen av tanken att sitta hemma själv en kväll, att inte umgås med någon.

I grund och botten tror jag allt handlar om att jag vill känna mig uppskattad, känna att det finns folk som gillar mig och vill hänga. Vilket jag borde förstå efter en helg då jag har haft sju nattgäster och fyrtio gäster på min ferre. Som jag INTE hade mutat. Nej, jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till, om jag kan skylla på Sthlm, att bo ihop med tre "par", eller bara dålig självtrygghet och självkänsla. Men ja, det här funkar inte i längden. Jag sover bort mina mornar istället för att ta en promenad själv. Jag surfar bort all ledig tid istället för att umgås med mig själv. Jag ägnar onödigt mycket tid åt sms och telefonsamtal som egentligen inte har något värde och ja oroar mig, stressar och analyserar mig sönder och samman. Nej det är vår nu, det är dags för en shape up och sannerligen dags för internetförbud. Och att lägga mer tid på Gud, jag är ju faktiskt aldrig helt ensam.