Det finns några saker som kan få mig helt omotiverat glad. Saker som jag egentligen inte har någon särskilt logisk förklaring eller egentligt värde men som bitit sig fast i mitt hjärta och får det att bubbla av lycka. Som sjörövare på bild, film eller i porslin. Glitterfrimärken föreställandes fåglar, helst papegojor och även papegojor som stilleben, smycken eller vackra kort. Likaså är träelefanter och dess dito i marmor som livets finaste. Plåtburkar är skramlande lycka, vackra ramar, barnböcker av Astrid Lindgren, Lotta-böcker och Maria Lang-deckare gör varje loppisrunda till en skattjakt. Växter av alla de slag, fårskinnstofflor och allt som för mina tankar till Indien gör mig helt varm inombords och såklart anteckningsblock. Tjusiga, stilrena, pråliga och gulliga anteckningsblock att skriva listor i, samla idéer och inspiration, bolla tankar, gråta ut och spara restaurangtips i. Sekter och nyreligiösa rörelser är tillsammans med ordenssällskap, Indien och loppisar det mest spännande och intressanta jag vet och franska filmer får mig att dö en smula. Blandband och spotify-spellistor är sann glädje och doften av mjöl, salta hav och disel är oslagbart.
En öl på Beefeater med Johan är också helt stunning. En kväll med någon som känner mig, mitt humör, kan läsa mitt känsloliv och som får mig att tänka till. Och med iallafall fyra års Malin-erfarenhet fick han mig att inse att det jag tjatar om och verkligen brinner för är miljön. Så ska den tidigare så envisa samhällsvetaren gå wild och bli miljövetare istället? Det får mogna ett tag men tanken är inte helt oäven. Miljö och sekter är mina samtalsbästisar, dock känns sektvetare inte helt klockish... Miljö alltså, det känns bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar